Ibland känner jag mig frälst av Satan. Det är sjukt.

Idag har jag inte gjort någonting. Drömt en massa konstiga drömmar och diskuterat kristendom lite halvhjärtat med folk jag känner och en som jag inte känner. Det är väldigt intressant, men nu så orkar jag inte mer. Är så hungrig att jag kommer implodera.

Har fortfarande inte städat. Det suger. Jag vill inte, men jag ska. Det består ju bara av att fösa ner lite burkar och flaskor i några påsar och sopa upp i köket och mitt rum.

Slöööö

För att skjuta upp det äckliga diskandet så länge som möjligt ska jag lägga upp min specialesdikt bara för att få skryta med mina färdigheter.

Vänner dricker vanligt kaffe.

Du är grå och torr, som ett bårhus skulle smakat
uråldrig ungdom med erfarenhet som en bäbis
leker revisor, mäklare, människokännare och vän
det går rakt åt helvete för dig och din sextiokronorsespresso.

Kom hit, kom med mig, och le åt gatumusikanter
hoppa lite, lyft ifrån marken och räddas en gång
allt ansvar och vuxenhet får stanna i luften och slukas av väder
snälla stanna på samma jord som jag och dansa ett litet tag
och drick mitt Gevaliakaffe innan bårhuset smakar på dig.

Jag tror att jag ska se på the Shining inatt och skrämma vettet ur mig själv som vanligt. Men jag vill inte eeeek, jag är för lättskrämd för det här! Aaaah Jack Nicholson på min vägg, åh älskade du. Det var någon som berömde honom igår. Eller i fredags blir det, och jag blev så nöjd. Någon måste ge honom komplimanger ibland, för jag är så dålig på det själv.

Jag har gjort en omröstning, så kreativ och produktiv är jag ikväll. Egentligen har jag skrivit en dikt också, men det är inte lika intressant för mig som omröstningen. Den är korkad, meningslös, och totalt för jävlig att behöva svara på. Jag tänker för mycket och jag vet om det och alla andra vet om det.

Jag ska aldrig bli stor.